COVID-19 efter vaccination

Det är slutet av januari 2022 och min man gjorde sig redo för en resa till Kanada. Detta var en skidresa för killar som han ändrade från året innan på grund av covid-19. Det är mindre än en vecka från hans reguljärflyg. Han gick igenom sin packlista, samordnade sista minuten-detaljer med sina vänner, dubbelkollade flygtider och såg till att hans covid-19-test var schemalagda. Sedan får vi ett samtal mitt under vår arbetsdag, "Det här är skolsköterskan som ringer..."

Vår 7-åriga dotter hade en ihållande hosta och hon behövde hämtas (äh-oh). Min man hade ett covid-19-test planerat till den eftermiddagen som förberedelse för sin resa så jag bad honom att schemalägga ett test för henne också. Han började ifrågasätta om han skulle åka med på resan och tittade på alternativ för att skjuta upp eftersom vi inte skulle få testresultatet på några dagar och det kan vara för sent att avbryta resan då. Under tiden började jag känna ett kittlande i halsen (äh-oh, igen).

Senare på kvällen, efter att vi hämtat vår 4-årige son från skolan, märkte jag att hans huvud kändes varmt. Han hade feber. Vi hade några covid-19-tester hemma så vi använde dem på båda barnen och resultaten var positiva. Jag planerade officiella covid-19-tester för min son och mig själv följande morgon, men vi var 99 % positiva till att covid-19 äntligen hade drabbat vårt hushåll efter nästan två år av att ha varit friska. Vid det här laget försökte min man att boka om eller avboka sin resa (flyg, logi, hyrbil, schemakonflikter med vänner, etc.). Även om han inte har fått tillbaka sina officiella resultat ännu, ville han inte riskera det.

Under de kommande dagarna blev mina symtom värre, medan barnen verkade hålla sig friska. Min sons feber gick ner inom 12 timmar och min dotter hostade inte längre. Även min man hade mycket milda förkylningsliknande symtom. Under tiden blev jag mer och mer utmattad och det bultade i halsen. Vi testade alla positivt utom min man (han testade igen ett par dagar senare och det kom tillbaka positivt). Jag gjorde mitt bästa för att underhålla barnen medan vi var i karantän, men det blev svårare ju närmare helgen vi kom och ju värre blev mina symtom.

När jag vaknade på fredag ​​morgon kunde jag inte prata och jag hade den mest smärtsamma halsont. Jag hade feber och alla mina muskler värkte. Jag låg kvar i sängen de närmaste dagarna medan min man försökte bråka i de två barnen (som verkade ha mer energi än någonsin!), samordna logistiken för att boka om resan, arbeta och laga garageporten som precis hade gått sönder. Barnen hoppade då och då på mig medan jag försökte sova och sprang sedan iväg skrikande och skrattande.

"Mamma, kan vi få godis?" Säker!

"Kan vi spela tv-spel?" Gör det!

"Kan vi se en film?" Varsågod!

"Kan vi klättra på taket?" Nu, det är där jag drar gränsen...

Jag tror att du förstår bilden. Vi var i överlevnadsläge och barnen visste det och utnyttjade allt de kunde komma undan med i 48 timmar. Men de var friska och det är jag så tacksam för. Jag kom ut ur sovrummet i söndags och började känna mig mänsklig igen. Jag började sakta sätta ihop huset igen och få barnen till en mer normal rutin med lek, borsta tänderna och äta frukt och grönsaker igen.

Min man och jag blev båda vaccinerade våren/sommaren 2021 med en booster-spruta i december. Min dotter vaccinerade sig också hösten/vintern 2021. Vår son var för ung för att bli vaccinerad då. Jag är mycket tacksam för att vi hade tillgång till vaccinationer. Jag föreställer mig att våra symtom kan ha varit mycket värre om vi inte hade det (särskilt mina). Vi planerar att skaffa vacciner och boosters i framtiden när de blir tillgängliga.

Ett par dagar efter att jag började min väg till återhämtning gick båda barnen tillbaka till skolan. Min familj har inga kvardröjande effekter och hade få eller inga symtom eller problem under vår karantän. Jag är väldigt tacksam för det. Å andra sidan upplevde jag en del utmaningar i flera veckor efter att jag återhämtat mig. När vi blev sjuka tränade jag för ett halvmaraton. Det tog mig ett par månader att nå samma löphastighet och lungkapacitet som jag hade före COVID-19. Det var en långsam och frustrerande process. Utöver det har jag inga kvarstående symtom och min familj är väldigt frisk. Absolut inte en upplevelse jag önskar någon annan, men om jag var tvungen att sätta i karantän med någon skulle min familj vara mitt första val.

Och min man fick åka på sin ombokade skidresa i mars. Medan han var borta fick vår son influensa (äh-oh).