Koncession: Löpning är INTE för alla
I en anda av inkludering skriver jag inte detta för att övertyga alla om att de borde börja springa. Det finns många som inte gillar det ett dugg, eller vars kroppar hindrar dem från att göra det, eller båda, och jag uppskattar detta. Vår värld skulle vara så tråkig om alla delade samma hobby! När jag skriver mitt perspektiv på löpning hoppas jag att det är min strävan efter en icke-arbete, livslång passion och den mening det ger mig, som kan få resonans hos alla. För dem som är nyfikna på att springa mer regelbundet, hoppas jag att min ödmjuka delning också kan uppmuntra dig att titta på det mer och inte tappa modet.
Löpning och jag har en stark, beprövad relation. Det är en som har byggts under många år, och på min resa har det funnits massor av toppar och fall (bokstavligen och bildligt). Gör något nu som jag tidigare trodde att jag kunde aldrig göra, och sedan bevisa om och om igen att jag faktiskt Kan gör det, är förmodligen #2 anledningen till att jag har sprungit maraton under det senaste decenniet. Min anledning nummer 1 till att springa varierar faktiskt med dagen, beroende på var jag befinner mig i min träning, eller om jag överhuvudtaget tränar inför nästa lopp.
"Blir du inte uttråkad? Jag skulle bli så uttråkad!"
Jag vet inte om jag får dela den här hemligheten från löpargemenskapen, men jag fortsätter: vi do bli uttråkad! Jag låter mig bli uttråkad och känner i allmänhet alla möjliga obehagliga saker före, under och efter långa löpturer. Uthållighetslöpare är inte immuna mot tristess och springer inte heller all magi och regnbågar för oss. Det är prövningarna, eländet och tillväxten som faktiskt gör löpningen så övertygande och så givande. Jag påminns om ett citat från filmen "En liga för mig själv," där huvudpersonen Dottie, spelad av den ljuvliga Geena Davis, klagar över att baseboll är för hård, vilket hennes tränare, spelad av den fantastiska Tom Hanks, svarar: "Det ska vara svårt. Om det inte var svårt så skulle alla göra det. Det svåra är det som gör det bra.” Jag ska återigen erkänna att löpning inte är för alla av de mycket giltiga skäl som jag nämner ovan. Lika viktigt är att alla jag har pratat med håller med om att de skolbetyg de känner sig mest stolta över att tjäna var de som de arbetade hårdast för.
Inte bara fysisk kondition
Löpning har blivit en livsstil för mig. Det går utöver att bygga uthållighet, bibehålla kondition och lindra stress. Vad vi fortsätter att lära oss om hur löpning påverkar människokroppen fascinerande. Jag tycker om att läsa sådana artiklar, men jag är ute efter mer än de fysiska fördelarna. Det finns så många andra bra saker som kan komma från löpning som det så sällan pratas om, men som verkligen borde. Löpning gör att jag kan återställa från några hemska dagar jag har haft, den ena på den andra, medan inget annat jag har provat har. Jag har tvingats förlika mig med obehagliga minnen som inte har gjort något för mig annat än att få mig att känna ånger och skam. När du springer i timmar i sträck, lyssnar på samma 50 låtar och springer samma väg som du har gjort dussintals gånger, kommer ditt sinne oundvikligen att vandra. Ja, du ändrar saker, men det finns fortfarande gränser. Oundvikligen kommer du att tänka på saker utöver hur långt du har sprungit, hur mycket du har kvar att gå, när du kan få din nästa Gu-gel eller en handfull dejter, och alla andra tankar som någon som försöker överleva en 15-mil lång springa kommer att ha.
Jag brukar inte marknadsföra multitasking, men löpning har lånat ut sig som den aktivitet som jag och många andra har utsett för meditation, livsplanering och livsfirande. Det finns alla typer av lärande på löparens väg också. Till att börja med det självklara, ja, du kommer att lära dig mer om hur din kropp reagerar på ansträngning och hur du kan springa bättre under olika förhållanden. Om du gör det till en poäng kan du också lära dig städer rakt igenom på ett sätt som du inte skulle göra med andra resesätt. Vill du veta det bästa sättet att skära igenom Garden District under en Mardi Gras-parad? Vad sägs om att du är i södra Boston och är desperat efter att använda en offentlig toalett? Vad är en underskattad del av South Platte River att bara hänga vid? Att ta sig runt till fots har gjort mig mycket mer medveten om populära platser och till och med kommande community-evenemang, eftersom jag bokstavligen stöter på dem av en slump. Men du kommer också otvetydigt att lära dig vad dina egna tendenser är för hur du hanterar alla mål och motgångar du möter. Vad tycker du är mest motiverande och hur stänger du av negativt självtvivel? Det du åstadkommer med att pressa dig själv till snabbare tempo eller längre distanser kan du ta med dig i alla andra mål.
Tricks of the Trade
För varje lopp sätter jag samma mål: njuta av var jag är, avsluta och lära av andra. Under loppet är alla deltagare familj. Det är knappast ett tävlingslopp om du inte är en professionell idrottare i den första vågen, och även då ser du stora berättelser utvecklas. Vi hejar alla på och ser efter varandra. Distanslöpning är den mest lagbaserade individuella sporten jag kan tänka mig. Detta är ytterligare en anledning till att jag springer. Mitt första lopp var jag i över huvudet, som de flesta nybörjare är. Du studerar, tränar och planerar, men på tävlingsdagen har du fortfarande ingen aning om vad du kan förvänta dig. Jag är evigt tacksam mot kvinnan som delade med sig av sitt ibuprofen med mig på mil 18. Jag tar nu alltid med mig eget ibuprofen, acetaminophen och plåster på kursen och jag håller ett öga på andra i nöd. När jag äntligen fick betala tjänsten för en första-timer, år senare, var det det där helcirkelsögonblicket jag hade hoppats på, och det var själsfyllande och perfekt. Här är mina andra ödmjuka lärdomar:
- Hitta ditt varför. Kanske är det att etablera löpning som en vana som i sig är målet för dig. Om så är fallet, gör denna vana specifik och inte oklar som jag först gjorde. Du kanske redan springer regelbundet men vill ha något nyare och bättre. Om organiserade lopp inte retar dig, skapa din egen grej. Kanske vill du göra något som låter omöjligt för dig, som att springa runt City Park fem gånger i en viss takt, eller utan att gå, eller bara utan att vilja dö. Nyckeln är att ditt mål måste upphetsa och inspirera dig.
- Prata med andra löpare. Människor som har kvalificerat sig för (och kört) den Boston Marathon, eller som rutinmässigt gör det ultras, eller har gjort hela lopp knuffar familjemedlemmar på (godkända) fordon har varit några av de mest älskvärda människor jag någonsin träffat. Generellt sett älskar löpare att prata butik och vi hjälper alltid gärna till!
- Ha din fanbas eller supportgrupp (de själva behöver inte springa, nödvändigtvis). Även om du tränar helt som en ensamvarg, kommer du att behöva folk som hejar på dig och påminner dig om hur långt du har kommit och vilken stor grej det är när du når en milstolpe som du annars skulle kunna minska. Min vän Marina skrattade hårt när jag sa till den kommande helgen att jag "bara behövde springa åtta mil." Det är ett levande minne och kär vänskap jag håller nära.
- Var så öppen och experimenterande med ditt förhållningssätt som möjligt. Vilken mat/dryck/utrustning/rätt/tid på dagen som fungerar för din kompis kanske inte fungerar för dig. Det som fungerade utmärkt förra helgen kanske inte fungerar imorgon. Löpning kan vara ombytligt.
- Power låtar. Hitta så många du kan och använd dem strategiskt. Jag placerar min med en timmes mellanrum på mina tävlingsspellistor och jag har en separat spellista för bara kraftlåtarna att spela på efterfrågan. Jag tror att musik håller uppe min moral och mitt tempo bättre än ljudböcker eller poddar, men för var och en sin egen. För de som går utan eller är hörselskadade, prioritera stigen med de bästa vyerna eller roliga nedförsbackar, eller en show eller film att titta på från ett löpband som kommer att hålla dig engagerad. Det finns förresten också program med guider för löpare som är blinda och många lopp möjliggör duo-racing eller handcykling. Om du har viljan kan du hitta ett sätt.
- Var lite vidskeplig. Allvarligt. Jag har använt samma döende öronsnäckor till sist nio maratonlopp (de började fungera dåligt för låt oss säga för fyra år sedan) eftersom jag har lyckats fullfölja alla lopp, även Lake Sonoma 50 (min första och sista trail-run). När mina hörsnäckor äntligen dör på mig, tänker jag få samma märke och färg, även om jag äntligen kan ansluta mig till vår moderna civilisation och få riktigt trådlösa sådana.
- Omfamna att du kommer att få motgångar. Tack och lov kommer du också att bygga stora nya nivåer av mod och självkänsla. Speciellt när du väl når ditt första stora självinspirerande mål kommer dessa motgångar inte att kännas så stora. Efter år av löpning förväntar du dig i princip motgångar och känner dig desto mer duktig för att fortsätta ändå.
- Planera din kurs noggrant och ha en plan för när du går vilse. Det kommer att vara frustrerande och kanske skrämmande, men ofta när jag har gått vilse har jag hittat nya coola ställen och har kunnat lägga till distans som jag inte trodde att jag skulle kunna göra!
- Var envis men flexibel med ditt löpschema. Livet drar oss i flera, ibland motsatta, riktningar. Hedra dina utsedda långloppsdagar. Översträck dig inte dagen och kvällen innan. Var okej med att tacka nej till inbjudningar att gå på vandring, gå på musikfester och andra utflykter som du vet kommer att fresta ödet för mycket.
- Ta ledigt. Cross-tåg. Jag tog ledigt hela 2020, som många gjorde, och gick istället virtuella sambadansklasser. Det var häftigt.
Resurser jag älskar
Avslutningstid
För årets Global Running Day (1 juni), gå bara ut och gör det som du älskar utan arbete. Om din hobby gör allt för dig som löpning gör för mig (kanske ännu mer?), fantastiskt! Om du inte har hittat grejen än, fortsätt leta. Om du vill springa men känner dig lite rädd, spring rädd! Det finns aldrig ett perfekt tillfälle att börja något nytt (såvida det inte är träning för ett lopp, i vilket fall du kan behöva precis rätt antal veckor för att börja).
Om du är osäker innan du påbörjar ett träningsprogram, tala med din läkare.